Mops

Om du söker efter en hundras som är lekfull, snäll och av lagom storlek, kan mopsen vara något för dig.

Historik

Mopsen är känd för ett lite roligt ansikte och sin satta kropp. Den ser barnslig ut med sin platta nos och stora ögon, vilket troligen appellerar till människans lust att ta hand om en gullig hund. Ursprungligen avlades rasen fram i Kina och har anor troligen från f. Kr.

I slutet av 1500-talet började handeln mellan kineser och européer att ta fart och på den vägen kom mopsar till Europa, troligen via Holland. Ordet mops kommer från just holländska språket, där mopshond betydde “hund med platt nos”.

Aveln på rasen fortsatte i Kina men även i Europa, och kanske främst i England började man på allvar avla på rasen under 1800-talet. Vid fortsatt utbyte mellan länderna kom nya mopsar till England från Kina, vilka förbättrade mopsstammen i Europa.

Mopsens karaktär

Denna ras är trofast och tycker om uppmärksamhet. Hunden kan vara ganska passiv inomhus, vilket passar bra om man vill ha en sällskapshund som inte behöver aktiveras så mycket i tex en lägenhet. Däremot gillar den att leka och gosa och den vill gärna vara nära dig. Temperamentet är oftast lugnt men givetvis kan individuella skillnader finnas så det är bäst att titta på hur just den tänkta hundvalpen är innan du bestämmer dig för ett köp.

Skötsel

Eftersom mopsen har en platt nos kan den ha lite problem med andningen. Därför har den lite svårt med höga temperaturer och när hunden vistas utomhus behöver man vara observant så att den inte blir överhettad. Eftersom nosen är kort på en mops, betyder det att väldigt varm luft andas in och hinner inte kylas ner innan den kommer ner i lungorna. Mopsen trivs bäst i inomhustemperatur.

Vad gäller pälsen är den korthårig men hunden kan ändå fälla mycket så man får vara beredd på att behöva dammsuga mycket och hålla efter i hemmet om man har en mops.

Rasen har p.g.a sin platta nos en benägenhet att snarka och det finns även risk för ögonskador då hundens ögon står ut. När det gäller mathållningen ska man vara försiktig och inte ge för mycket mat. Mopsen är glupsk och äter allt du ställer fram och kan lätt gå upp i vikt. Eftersom den redan har en satt liten kropp på ca 6-8 kilo syns det ganska fort om den lägger på sig.

Sjukdomar hos mopsen

Det finns en sjukdom som bara finns hos mopsen. Den förkortas PDE/NME och det är hjärnhinneinflammation. Det är en nervsjukdom och man har inte kunnat förklara varför mopsar får sjukdomen. Det går endast att fastställa efter hunden har avlidit. Sjukdomen drabbar främst yngre hundar. De kan börja springa i cirklar, bli blinda och hamnar till slut i koma och dör. Det här kan ta bara några dagar eller bara några veckor!

Forskning pågår för fullt kring denna sjukdom men i nuläget finns ingen bot och inget sätt att upptäcka den innan hunden drabbats. Troligen är det något ärftligt som ligger bakom.